'Taflor af vådelden i Åbo' av Axel Gabriel Sjöström är Projekt Lönnrots
utgivelse nr 3852. E-boken är public domain såväl inom EU som i övriga
världen, varför vi inte sätter några som helst restriktioner med hänsyn
till e-bokens användning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Tuula Temonen och Projekt Lönnrot.




TAFLOR AF VÅDELDEN I ÅBO


Utaf

Axel Gabriel Sjöström




Åbo
J.C. Frenckell & Son,
1827





INNEHÅLL.


   I. Klockan IX.
  II. Domkyrkan.
 III. Verldsborgaren.
  LV. Försoningen.
   V. Visaren å Tormuret.
  VI. Menniskovännen.
 VII. Förvirringen.
VIII. Gammal Man på Gata.
  IX. Nattbetraktelser.
   X. Barnen.
  XI. Aura och Klio.
 XII. Matth. Evangel. 18 v. 20.

Subskribenter




TAFLOR AF VÅDELDEN I ÅBO


     Ardeano i tetti, e 'l fumo e le faville
     Rote faceano e tenebrosi giri;
     E intanto io spargea fuor caldi sospiri;
     Al rimborbar de le sonore squille.

     Torquato Tasso.




Dig, som vid likars nöd ej blygs för den vällande tåren,
Hvilken med våld, — ty naturen är stark, — utpressas ur ögat;
Dig, hvars hjerta ej hårdnat till sten; hvars tanke kan fatta
Jemrens fasor och qval, ej blott fröjdefester och lekar,
Redlige menniskovän, tillegnar jag sorgliga minnens
Spridda bilder! — Jag vet, nu fordrades mästarens pensel,
Fordrades mästarens konst, som förstår väl välja bland hundra
Ämnen det bästa, förstår utblanda de skiftande färger,
Att ej i dunkel ställs vad närmst bör träffas av blicken.
Den gör bättre som kan; tillåtet är mig att försöka.
Du framförallt, som var med i den gryma  förödelsens stunder,
Som med ditt öga såg, med ditt öra försporde vår ångest,
Värdes pröfva med skonande dom de tavlor jag tecknat!




I. KLOCKAN IX.


Så skön var aftonen; för lindrig flägt
På azurhafvet silverskyar summo,
I herrlig vattring krusade likt lamm.
Den bleke Månen med betydsamt öga
Såg ned på Aura ifrån etherborgen,
På tankar rik, dem ingen aning tydde.
Som Isisprästen stum, en gåtgestalt,
Han stod der ensam i sitt rena fjerran;
Ej vaknat mången af dess systrar än,
De väna stjernemör, dem sommarn vaggat
Till rolig sömn, att drömma idel tjusning.
Och sällheten, som _ser_ med öppna ögon,
Är hon väl mera sann än den som _drömmer_?
Allt hvad oss hugnar och förnöjer mest,
Ur andars verld sin rätta mening hämtar,
Och jordens lycka är som vattendroppen,
Men strålen med sin sköna underkraft
Förvandlar den till fästets sjufärgsbåge,
En tolk af vredens eviga försoning...
Jord, himmel — allt oss lofvade tills morgon
En dag af dem, med hvilka hösten tjusar.
September till naturn en Finne är,
Som vill ej byta tegens gyllne skylar
Emot Hesperiens sjungna trädgårdspark;
Han är en fullvext man, rätt allvarsam,
Ej lekande med barnen i det gröna,
Men, fryntlig värd, han bjuder till sitt bord,
Och fägnar alla, fremmande och kända.
Så var ock seden i Kong Eriks stad,
Den gamla, trefna, fosterlandets vällust:
Hvar dröjde lycklig i välsignad krets,
Och hjertat slog af idel glada sorger;
Ty äfven glädjen eger på sin andel
Bekymmer. Er, J mödrar, må jag spörja:
När ögat läser hoppets dunkla chiffer
Uti den spädas blick, en fjerran framtid,
En trollverld full af pröfningar och bragder,
När munnen myser åt den veka handen.
Som ritar tankstreck kring sin danings källor;
Är ej den känsla som er hänför då
Högst underbarligt mängd af fröjd och fruktan?
Ett stilla norrsken lik, hvars dolda spel
På en gång lyftar och betrycker sinnet? —
Säll var vår stad; i ädel täflan fikte
Uppå sitt sätt enhvar att skatter samla,
Ej blott af gull och gods, som höra stundom
Till lifvets lättnad, till dess värde aldrig,
Men äfven skatter utaf högre art,
Dem rik och arm med samma rätt förvärfvar.
Ej nöden gick ohulpen från vår tröskel,
För ädla nöjen städs en skärf var spard,
Att glädjens liksom sorgens fester fira,
Vi redligt öppnade båd hand och hjerta.
Men så är verldens gång: i nattligt mörker
En allvis Gud fördöljer mensko-öden,
Och otillräckligt är all kunskaps djup,
Att ana ens hvad nästa ögonblicket
Beskära må, förfäran eller glädje.
Vis man besinnar det och blickar trygg
De dar till möte, som hans dygd bereder;
Men dåren ler dervid, och kastar fjerran
Hvar börda, pligten på hans skuldror lägger,
Tills, väckt med fasa ur en blind försoffning.
Han nödgas tro en hämnare deruppe,
Utaf hvars allmakt himmelen och Jorden,
Och alla skapta kreatur bero...
En vink, — och bergen störta, fästen ramla,
Och tiggarhopar ur palatsen famla. —
Hör klockans lugna Nioslag! Derpå
Med lysning hör dess nödrop: _Åbo brinner!_
Ett hiskligt budskap! Strax i himmelshöjd
Den vilde eld med tusen tungor hväser.
Och trotsar klokhetens och kraftens hinder.
Med tigerglupskhet han i hvar sekund
Uppslukar nya byten, hotar andra,
Från tak till tak dess lömska sändbud vandra,
Och smilande än här än der du ser
En nytänd låga, som försåtligt ler,
Liksom hon ville blott på vägen lysa,
Liksom hon tändts att värma dem som frysa.
Men snart hon vexer till en jettekropp,
Och sprutar etter under ostördt lopp.
Sjelf Månen, skrämd af sådan hisklig syn,
Sig dödsblek gömmer under fästets bryn.
Hvars vida hvalf, så långt som ögat hinner,
Är nu ett eldhaf, och med sjudning brinner.




II. DOMKYRKAN.


Hvad glans sig ur chorfönstren gjuter,
Som tindrade festljusen alla!
Orkanen bland pelrarna tjuter,
Ej psalmer i helgdomen skalla.

Se, verldarnes Fader, Din boning!
Förrädisk är gästen der smyger:
En dödsfågel utan förskoning
Kring domen på eldvingar flyger.

Må störtas hvad byggdes af flärden,
Fritt menskliga skatter må fara!
Hvad dyrast bör aktas i verlden,
Ditt hus, Din församling bevara!

Klipp af de förhärjande vingar,
Den trotsige fienden tukta,
O Herre, som stormvinden tvingar,
Hvars vink sjelfve himlarne frukta!

Förgäfves! Ren flammorna rasa
I förfädrens smyckade grifter;
Ej tjusningens läror, blott fasa
Man Jäser i runornas skrifter.

Doft öppnas de multnade vårdar,
Och ljungeldar hagla ditneder,
I dödskallars fredlysta gårdar
Sig liket ny likfärd bereder.

Den tappre, som vigdes med döden,
Och föll för bedrifternas ära,
Hemskt suckar: »hvad hånande öden!
»Vill härjaren _minnet_ förtära?»

Låt marmorn förgrusas och remna,
Och jorden ta hän hvad hon gifvit:
En evighet orörd skall lemna
Hvar bokstaf som sanningen skrifvit.

Ursinnige eld, du dig dristar,
Att häda der gästfria bordet,
Der Frälsarn hvar måltid bevistar,
Och förer bland syndare ordet!

Der kärleken flödar åt alla,
Som nalkas i trones förmaning,
Och lustarnes blyfjettrar falla
Vid glöden af himmelens aning.

Der, ack, månget ynglingahjerta
Slog ut, rent som blomman om våren,
Och svor, att i fröjd som i smärta
Stads följa till Golgatha spåren.

Der, ack, uti salig förtjusning,
Knäböjde den darrande flicka,
Och såg uti glorians ljusning
Cheruben beskärmande blicka.

Allt sköflar barbaren och talar
Med thordönets gny genom hvalfven;
Ej sådan predikan hugsvalar,
Blott hörd af de dånande skalfven.

Lik slagtdjurets råmande flämtning,
Den gnisslande orgeln förskräcker.
Och klockans förstummade klämtning
Till bönstund ej syndaren väcker.

Det härjade Zion, o himmel,
För vådor i framtiden skydda!
Till fristad ur jordlifvets hvimmel,
Red snarligt Din åldriga hydda!

Låt Ordet till dagarnas ända
Der stärka båd hjerta och sinne!
Till hugnande lärdom må lända
Förödelsens sednaste minne!




III. VERLDSBORGAREN.


»Borta bra, men hemma bäst!»
Säger folket, och med ratta;
Ledt är lefva stads som gäst,
Men att foten makligt sätta
Under eget bord, — minsann,
Se, det gäller hvad det kan!

Derför ock vi vexa fast
Vid den hulda fosterjorden:
Med föraktets ögonkast
Södern stolt betraktar Norden,
Lappen sjelf, i rökigt tjäll,
Tror sig mer än Croesus säll.

Till sin plöjda tegs försvar,
För de små i trofast koja,
Mötte döden mången far,
Bar med saktmod slafvens boja;
Tåren på den ädles graf
Blef en minnesblomma af.

Bäst i krig och bardalek
Vänjes man att sak betrakta,
Öfvas der att utan svek
Med besinning skynda sakta;
Hjertat undervisas der
Bättre än Boethius lär.

Derför öppnas öfverallt
För den tappre vänlig hydda,
Brasan tänds, när det är kallt;
Till hans fat den bästa krydda,
Bästa vin i rågadt glas,
Gerna fram ur gömman tas.

Också är han detta värd:
Efter vakor utan ända,
Blir en sten hans hufvudgärd.
Pilgrim hvart han helst må lända,
Der i morgon, här i dag,
Skrifver trumman honom lag.

Ifrån stridens tummelfält
För han med sig tukt och seder;
Lika tarflig som i tält,
Grannt han aktar på sin heder;
Hvarje nödställd är hans bror,
Och hvar gumma är hans mor.

Är det icke sannt? Se här
Denne far, som sanslös vankar!
Hvarken fjerran eller när
Synes tröst för fasans tankar:
Han en enda dotter har,
Och hon blef i flamman qvar.

Bäst han suckar, lik en pil,
Jagad från Kaukasens sena,
Snabbare än stormens il,
Ses en okänd, helt allena
Slunga sig i lågans glöd,
Trotsande en säker död.

Men det goda hjertats värf
Städs den Högstes bistånd röner.
Offret utaf tiggarns skärf
Ofta Han med framgång kröner. —
»Fader, tag ditt barn emot!
»Här det sjunker vid din fot.»

Qväfd af rök, till hälften bränd,
Så den ädle upprörd hviskar;
Känslan, i hans inre tänd,
Snart det sjunkna mod uppfriskar,
Och han strax vill skynda dän,
Rörd af andras olycksskrän.

»Bida dock en stund! jag ber;
»Sådan handling lön förtjenar;»
Fadren genom tårar ler,
Och, att visa hvad han menar,
Löser från sin dotters barm
Smycket, och från hår och arm.

»Tag det har! lef säll och glad,
»Himlen stegre gåfvans värde!»
»Ej för gul! jag gick åstad,
»Pligten så mig handla lärde,
»Hvad jag gjort, hvar menska gör;
»Det är ej att tacka för.»

»I min frälsta dotters namn,
»Som med brustna ögat blickar,
»Vaknande i fadersfamn,
»Säg, hvarfrån er himlen skickar?»
»Som ni ser, jag fremling är;
»Gör er icke mer besvär!»

»Älskade, hur heter ni?
»Denna fråga dock besvara!»
»Sådant akta icke vi;
»Saken talar, saken bara,
»Mer — att sluta gagnlöst prat —
»Jag är Kejsarens soldat!»



IV FÖRSONINGEN.

Han.

Så! nu stalp det sista laget,
Allt är härjadt, sönderslaget,
Af det stolta hus i blinken
Varde en fasansvärd ruin.

i dess herrligt redda salar
Aldrig gästkär tunga talar.
Aldrig mer vid första vinken
Fylls christalln med cypervin.

Hon.

Gode yngling, lemna detta!
Icke lyckans minnen lätta
Bördan, som en usling trycker,
Qvalet, som förtär min själ.

Gud, jag för min fader ryser!
När han hungrar, när han fryser,
Hvilket kast af ödets nycker
Hotar icke dottrens väl!

Han.

Hm! på baler fjesad, firad,
Snart med bjefs och myrten sirad,
Hvad ett ögonblick förbrutit,
Botar hon i rågadt mål.

Rik man, som i vällust frossar,
Ler åt masken, den han krossar,
Med den tår, i stillhet flutit,
Kryddar han sitt toma prål.

Hon.

Gryme, och du så nänns häda,
Sårad, sanslös qvinna smäda,
Och du vet, att detta hjerta
Alltid redligt med dig ment!

Dottrens första pligt är lydnad,
Saktmod hennes enda prydnad,
I ett bröst, som tärs af smärta,
Himlen bor, — blott det är rent.

Han.

Så är vankfri kärleks lynne:
Eljes mild, han tigerns kynne
I förtviflans stunder röjer:
Hat är skötbarn af förakt.

»Arm ej passar för den rika;
»Lek går bäst emellan lika;
»Gammal rygg sig nödigt böjer!»
Har ej så din fader sagt?

Hon.

Jo, han sagt det; jag bekänner.
Men J är en vrånga, männer.
Och hyart enda ord, som faller,
Träffar er likt giftad pil.

Är det hjeltemod väl äkta,
Som ett hugskott att förfäkta,
Tynar bak ett fängsels galler,
Trotsar tusen stormars il?

Han.

Fast bör mannen stå som klippan,
Vid hvars fot den veka sippan
Bryts af minsta vårdagsfläkten,
Törs ej bida åskans ljud.

Efter eget hufvud tänka,
Ej en hårsmon efterskänka
Intill sista andedrägten
Af sin rätt: är mannens bud.

Hon.

Så den stolte dårligt skryter,
Eld uti hans ådror flyter,
En volkan är hvart hans sinne,
Hvart begär en vild tyrann!

Men, från höjden der han sviktar,
Från den trollverld, som han diktar,
Och der han var aldrig inne,
O, hur plötsligt störtas han!

Han.

Störtad, krossad, ej en klagan —
Barn må qvida under agan! —
Från den starkes läppar höres:
Karl bör kunna stå sitt kast.

Man kan tappa, man kan vinna,
Lyckan är en dolsk gudinna,
Som med bundna ögon föres:
Träffar blindbock, tar han fast.

Hon.

Nej, en syster till Behagen,
Är hon mild som sommardagen,
Trifves helst uti det stilla,
Leker uti blomsterlund.

Ledset att mot vågen kämpa,
Byts omsider trots till lempa.
Att förskingra _tankens_ villa,
Skåda i ditt _hjertas_ grund!

Han.

Hjertat tankens allmakt lyder,
Pligten allt för oss betyder.
Må de svaga själar ana,
Hoppas, sucka! — Hvem rör det?

Hvar sitt öde sjelf bereder,
Blott en väg till målet leder,
Och för alla samma bana
Mättes ut från evighet.

Hon.

Sannt är detta som du säger,
Blott du saken öfverväger.
Föra er på rätta spåren,
Af en spindeltråd beror.

Har du glömt den helga timma,
Då vid aftonrodnans strimma
På ditt anlet glänste tåren,
Och du gret en älskad mor?

Han.

Aldrig, aldrig kan jag glömma
Denna hulda, milda, öma;
Må hon städs, en vänlig engel,
Sväfva på min lefnads stig!

Tidigt flydde hon från jorden,
För sin himmel mogen vorden.
Liljan så på vissen stängel
Fromt mot stoftet böjer sig.

Hon.

Nästan barn då än, vi båda
Tänkte ej på lifveh våda,
På de faror, hvilka hota,
Och de hinder verlden har.

Men i qvällens tysta stunder,
Utan svek och arga funder,
Att din saknads smärtor bota,
Kärleken min skyddsgud var.

Han.

Kärlek väl ett barn må heta!
Detta bäst vi begge veta,
Som med årens tal beständigt
Stöttes längre från hvarann.

En juvel i gull bör fattas;
Sen de båda dubbelt skattas.
Intet fattigt, slätt, eländigt
I palatset tålas kan.

Hon.

Glöm det fordna! Samma handen,
Som då slet, skall knyta banden:
»Lek går bäst emellan lika!»
Ödet jemnade vår lott.

Skåda här en värnlös qvinna,
Se dess tårar, hur de rinna,
Låt de ilskna nycker vika,
O, låt hjertat tala blott!

Han.

Om dm far mig än förskjuter,
Famnen fur den arme sluter,...
Nej! jag kan ej lycka tigga;
Himlen jag _förtjena_ vill.

Skulle dessa fasor skådas,
Kärlekens triumph bebådas
Bland de spillror, som här ligga,
I en stad, ej mera till!

Hon.

Himlen med vår dygd vi vinne.
Nu är rätta stunden inne,
Att med ädelmod betala
Godhet liksom oförrätt.

Räck din arm min far att stöda,
Låt för hat blott mildhet flöda,
Och den gamles dar hugsvala,
Att hans dödsstund blifver lätt!

Han.

Du har vunnit, tjusarinna;
Må det leda groll försvinna!
Stolthet, döf och blind, bereder
Egen ofärd, egen skam.

Nej, din fader skall ej svälta:
Nöd är glöd, och gitter smälta
Slaggen från det smycket Heder;
Rensta gull då glänser fram.

Hon.

Om vår gerning Gud behagar;
Och vi hinna gamla dagar,
Nytänd trefnad, ro och lycka
Invid dessa stränder le.

Han som störtar, reser åter,
Efter agan huldt förlåter;
Vanskligt är hvad inenskor tycka,
Herre, må din vilja ske!




V. VISARE Å TORNURET.


»J, menskor, gifven grannt uppå mig akt!
»Jag går min gång, är alltid på min vakt.
»Forgäfves skryten J: vi hinne nog!
»Jag vet väl mången, som sig plumt bedrog.
»När som jag pekar med mitt finger blott,
»Då blir i staden öfverallt så brådt.
»Väl mången brummar, att jag söla plär,
»Och att jag är för bråd, en annan svär;
»Men ho som råder öfver tingens skick,
»Han vrång och väldig alltid heta fick,
»Och den som skrifver lag för Pehr och Pål,
»Ej undrar att han blir för tadlet mål.
»I denna verld ändock, hvad herrlig sak,
»Att någon helst i evigt samma mak
»År ut, år in sin bana löper fram,
»Och aktar ej på väderhanars glam!
»Lik bror min, himlens visare, är jag,
»Blott litet bättre; ty båd natt och dag
»Jag herrskar ständigt, och i snö och tö,
»Och bäst jag känner, att allt kött är hö,
»Mig aldrig dårliga bekymmer kränkt,
»Men många gånger jag här uppe tänkt;
»Om jag ej funnes till uti vår stad,
»Hon visste ej, när hon bör vara glad,
»När hon till kyrka eller hem skall gå,
»Knappt nog, när hon får sitta eller stå;
»Ja, sjelfva tankarna af mig bero,
»Hvart ord jag säger, måste alla tro.
»Jag derför folket öfver axeln ser,
»Och aktar föga hvad der nere sker,»
Så sad' han öfvermodig från sin höjd,
Och pekade ät III, högst sjelfförnojd;
Men glömde bort, att han var endast slaf,
Som tog befallningar och inga gaf.
Han tänkte ej att hjulens dolda gång
Hans bana mätte, evigt lika lång,
Att, hvad han visste, ur det inre gick,
Fast undangömdt för spejarns skarpa blick.
Vid tokars prat stads hämden nära är:
Nu verkets krafter härjaren förtär,
Och se, han pekar — pekar utan sans,
Af ingen aktad, som han allsej fanns.
Sist kommer lågan med sin vilda makt,
Och säger: målsman, lögn du hafver sagt!...
Den fordne tid, beklagansvärda stad,
For hän, föll bort liksom ett gulnadt blad.
O, må den nya ej ditt hopp bedra,
Må hvarje timma egna fröjder ha!
Minns mellertid, att icke visarn vet,
Ej anar ens din lefnads hemlighet:
Inom ditt bröst du bär en talisman,
Han ensam pekar ut den rätta ban,
Han hviskar dig den rätta stund och tid;
Lyd honom blott, så har du fröjd och frid!




VI. MENNISKOVÄNNEN.


Jag satt i egen koja
Så glad och lycklig jag,
Och tänkte: låt dem stoja
Der ute natt och dag!
Låt med hvarann dem kappas
I läckra öfverdåd!
Det bästa spel kan tappas,
Om man är alltför bråd.

Och när de ståtligt rännde
I dyrköpt fyrspannsvagn,
En häst jag förespännde,
Med samma lust och gagn.
När de med bång och väsen
Framsatte hundra fat,
Var, utan dessa fjesen,
God husmanskost min mat.

Jag visst ej skydde verlden,
Sann vänskap var mig kär,**
Men vidrig var mig flärden,
Hvars väg åt fanders bär.
Väl mången på mig glodde
Med mörka ögonkast;
Nöd minns dock, hvar jag bodde,
En skärf ej nånsin brast.

Jag kunnat ta en maka,
Det stod uti mitt val,
Men taga och försaka,
Har med sig lika qval.
När uti unga åren
Mitt bröllop ej blef af,
Jag mente så: gråhåren
De äro kärleks graf.

Man ser så ofta miste
På flickorna i by,
Och jag ej är den siste,
Som sökt med heder fly.
Fast ingen med mig skalkats,
Och smygt sig till min famn,
Bekymren sällan nalkats
Den ensligt lugna hamn.

Der låg min lefnadsskuta
För ankar längesen;
Min bok var lätt att sluta,
Ty den var klar och ren.
Och djupt på kistans botten
Låg spard en arfvedel
Åt dem, som sämsta lotten
Fått ut i lyckans spel.

Hur mången redlig qvider
I nöd och uselhet!
Hur månget hjerta svider
Af sår, dem ingen vet!
Ty lik en neslig krämpa
Är ofta armoden;
Sjelf kan man ej den dämpa,
Men blygs att röja den.

Åt dessa blyga arma
Min gåfva var beskärd,
Åt mor, som höljs i slarfva;
Fast hon år siden värd;
Åt barn, hvars gryma öde,
I värnlöshetens dar,
Ur lifvet till de döde
Bortryckte älskad far.

Jag visste, hvilan blifver
I grafven dubbelt söt,
När man på stenen skrifver:
»Sitt bröd han androm bröt.»
Men menskotankar fara
Liksom en dunst och rök;
Ett ögonblick, ett bara,
Ut hela summan strök.

Nu är jag fattig vorden,
Har ingenting att ge;
Gud lofvar, ej på orden,
På tanken endast se.
Hvad klagar jag då öfver
Att elden gruflig var!
Helt litet den behöfver,
Som blott till likfärd spar




VII. FÖRVIRRINGEN.


Skri och stoj från alla kanter,
Hundaglafs och barnagråt,
Knak och brak, och jemmerlåt
Höras uppå torg och branter.
Der en kullkörd kärra, lemnad,
Här en tunna, sönderremnad!

Hos den fattiga och rika,
Hvilka dårliga bestyr!
»Denna kruka är mig dyr!
»Ve, mitt barn!» — så hörs man skrika;
En sin gamla länstol fattar,
Medan bofven börsen snattar.

Fåfäng skildring! ingen tunga
Vår förbistring tolka kan;
Sjelf Homerus, lefde han,
Skulle knappast henne sjunga.
Den ej såg, ej fatta gitter,
Hur vår kalk var rysligt bitter.

Dödlige, hvars dagar skrida
Sorglöst, fast i sakta mak,
Tänk ej såsom afgjord sak,
Att de städs bli lika blida:
I en hast sig allt förbyter,
Midt i lugnet stormen ryter.

Stormen ryter, och mot stranden
Fraggigt vilda vågor slå;
Fåfängt arme seglarn då
Sträcker ut den trötta handen:
Dödar fjerran, dödar nära
Plåga sinnet och förfära.

Döden sjelf är mindre bitter;
Än den långa farans stund;
Fasan unnar ingen blund,
Hon med öppna ögon sitter,
Och vansinnig kring sig stirrar,
Eller som ett spöke irrar.

Hvad är menskan, att hon skryter
Öfver krafter, drift och råd?
Modet, ofta öfverdåd,
Färg vid minsta pröfning byter;
Kastar skölden, rymmer fältet,
Löser upp det spända bältet.

Så var dock hos oss ej fallet:
Blott för eldens raseri
I det sista veko vi,
Och af bräckta bjelklag skallet
Följde husfar, barn och moder,
Hvilka gjöto tärefloder.

Mången, grymt på flykten drifven,
Träffades från eget tak
Af en eldbrand, som med brak
Blifvit ur sin fogning rifven,
Mången fick med lifvet gälda,
Att han halp i nöden ställda.

När ej örat mer kan höra,
Och ej ögat mera se,
Tanken räkna knapt till tre,
Hand och fot sig icke röra,
Maste menskokrafter svika,
Ödmjukt för sitt öde vika.




VIII. GAMMAL MAN PÅ GATA.


Ensam blfef jag.
Löf faller af, sa far lifvets behag,
Vandraren stapplar vid stafven,
Blickar åt grafven.

Stunderna gå,
Bölja på bölja i sjö likaså,
Hvad blir väl mennisko-öde?
Fråga de döde!

Glädje är kort,
Kominor en pust, kan han jaga den bort.
Sorg på besök, sur och bitter,
Sitter och sitter.

Vänskapens band
Länk efter länk fräter tidens tand,
Och med hvar flyende timma
Slocknar en strimma.

Ungdom är yr:
Fjeril från blomma till blomma flyr;
Gammal man trifves ej ute,
Hemma jag sute!

Hvar har jag hem?
Hvar har jag stol? Eld roffade dem;
Knapt af det vänliga huset
Hittar jag gruset.

Härjaren kom,
Blåste i bok alla bladen om;
Börja från början nu åter.
Tid ej tillåter.

Vishet är god,
Pröfvar ej mindre än svärdsegg mod;
Piltar till mjödhornet strömma,
Männer det tömma.

Skofvor och gull
Glimma och glittra för krypet i mull,
Ofvanom stoftet är _veta_
Bättre än _leta_.

Sent uppå natt
Jag vid min lampa begrundande satt,
Läste i herrliga skrifter
Fädrens bedrifter.

Tecknade grannt
Allt hvad de gömde förträffligt och sannt,
Såg mer och mera sig fylla
Lådor och hylla.

Tänkte för mig:
Fröjd är att lysa de unga på stig,
Flit, innan timglas utrunnit,
Aldrig _nog_ hunnit.

Nu är det slut:
Arfsbrefvet plånade lågorna ut;
Nya besittningar samla
Tör ej den gamla.

Dock har jag tröst:
Skön brinner känsla i redlig mans bröst,
Lycker ock sömn, hvad det lider,
Ögat omsider.




IX. NATTBETRAKTELSER.


Förfluten var den första eldnatt; kom så dag
Och sjönk i lågor, lika fasansfull och vild,
Den andra natt skret ut sin gärd med djerfva drag,
Allen' satt mången nu från hem och vänner skild.

I ensamheten vakna tusen tankar opp.
Som Neckerosor dyka ur den stilla å,
Och anden flyger uti obehindradt lopp
Inunder stjernepelln, den etherrena, blå,

Der ligger — hördes suck på suck — urgammal stad
Med all sin prakt och ära; hvilken sorglig syn!
Hvart sjönk hon hän af stolta hus den långa rad?
Blott tjocka rökmoln hvälfva fram vid himlabryn.

Hvad sekler efter sekler fikt att reda in,
Likt gräs af fareld, ödelades på minut,
Hvad store Förstar rikt att smycka laggt sig vinn,
Smalt upp som vaxbild. Strängt var himlens _straffbeslut._

Mest menskohjerta syns i verlden underbart;
När det är rent, Guds englar spegla sig deri;
Att pröfva det, den svarta synden aflad vardt,
I början skuggrädd, trotsig sen med raseri.

Den förste vank, som röjer sig på själens grund,
Man aftvår noga, som från dyrsta klädning fläck,
Det första samvetsqval ej unnar ögat blund,
Som blottadt hämdsvärd hota ser med isig skräck.

Ung synderska sig gömmer under slöjors hägn,
Hon blygs för lytet på den eljes fagra hy,
Hon spar ej smink, ej doftande essensers regn,
Och rodnar så, om syster ens nanns henne bry.

Men odygd vexer snart, och ogräs rötter slår,
Tills innan kort vid ljusan dag på öppet torg
Oslöjad Lustan med sin tärna, Fräckhet, går,
Af Trotset följd, som skansar sig i bombfri borg.

Det kalla Högmod dyrkar mer sig sjelf än Gud,
Och ockrar med den armes ringa egendom,
Dess öra vämjs vid öfvergifnas klagoljud,
För tiggarns bön det stänger dörr med lås och bom.

Och Afund sitter i sin huggormskula gömd,
Och gnager der på dräpta likars nakna ben,
Men tvinar jemt, till outsläcklig hunger dömd;
Och ögat rinner, tål ej dagens friska sken.

Emellertid den Evige från Ljusets sal
Med blick, som tränger genom alla töckens natt,
Bekymmerfull ser vexa afgrundsynglets tal,
Liksom ej funnes lag, och straff för brotten satt.

Då slungar han sin blixt till jordens vrånga folk,
Och krossar synden, att han aldrig reser sig;
Men för de goda dundret är hans varnings tolk,
Att deras fot ej dröja må på lastens stig.

Fromt undergifne, hur sig vänder ödets hjul,
Vi böre godt som ondt af himlen taga mot.
Den ej i år med gammal fröjd får fira Jul,
Till nästa hugnas kan; ej båtar tafatt knot.

För några dar, ho trodde sig slik ängslan se,
Och höra braket af de nederbrända hus?
Dock sägs med skäl: ej under under solen ske,
Af mången kongastad ej namn mer finns, ej grus.

En droppe hålkar berg, och gullring nöts på hand,
Och för det nya måste gammalt vika bort,
Sjelf menskors slägt försvinner liksom strå på strand,
Väl äran evig är, men Lagrens grönska kort.

Vet, hoppets stämma hviskar hugnande och blid:
Till skön fulländning skrider allt hvad skapadt är.
När storm blåst ut, när krig är slut, le lugn och frid;
Djupt under snö förmultnar frö, som gullax bär.

Så öfver askan utaf vår förbrända bygd
Skall ordna sig en stad ännu med osedd glans,
Och hjerta tjusfullt klappa der för tro och dygd;
Och högtidssmyckade Chariter gå i dans.

Förglömdt är då det hemska tjut, nu örat når
Af trogna husdjur, klagande vid öde port,
Och fremling, som på ståtligt fejad gata står,
Tom saga tror allt hvad förtäljs om härjad ort.

Åt jordens Ädle är beskärd den ljufva lott,
Att frän oss jaga qvalen, bota ängst och brist,
Att resa upp palats, der fordom koja stått:
Mer säll är hulpen ofta, än den intet mist.

Spörj seglaren, som frälst ur vilda svallets nöd,
Från brusten planka skaåar älskad hemlandskust!
Spörj hjelten, ryckt med sargad kropp ur säker död,
När segren blåses i trumpet, ho njöt hans lust?




X. BARNEN.


På villande äng,
Bland gnistor som spraka,
Helt ensame vaka
De flyktade små, utan tak, utan säng.

Med ängslande rop
De händerna lyfta,
De darra, de snyfta,
Och smyga sig samman, en jemmerfull hop.

Ljuslockig och from,
Bestyr liten tärna,
Vill värma, vill värna
Gullbroder, och läskar den divana gom.

Hon kysser hans mund,
Hon vyssjar, hon vaktar,
De andra hon saktar,
Och liten en sluter sitt öga till blund.

Som engelns så vek
Är känslan hos qvinnan,
Huldt moderlig — innan
Hon anar det ens — emot dockan i lek.

Der sitten I små
I skräcknatten, sena,
Med hjertan så rena,
Med läppar så friska, och ögon så blå!

Men hvad är det mer?
Nog kommer väl mamma;
Ur hemkojans flamma
Hon bärgar båd kläder och namnam åt er.

Går dag eller par,
Förgäten är nöden,
Och tårarnas flöden.
Barnsorg är ett vårmoln; den kommer och far.

Hvad ypperlig lott!
När vådan är öfver
Ert hjerta behöfver
Ej balsam; det sjelft är så majfriskt och godt.

Ty barndomens tid
Ren kärlek blott andas,
Och himmelen randas
Från morgon till qväll lika vänlig och blid.

Den drömmer ej än
Om afundens ränker,
Om arglist som stänker
I skumrasket smuts på sin såtaste vän.

Och högmodets kraf,
Som pinar och fräter,
Som nicka förgäter,
När höfligt man bugar, den vet icke af.

Välsigne er Gud!
I tukt och i ära
Ni dagligt må lära,
Att älska hans vilja och hålla hans bud!

I nymurad stad
Der skolen I tåga,
Och fråga, och fråga:
Så gör man på grafgård der kors stå i rad.




X. AURA OCH KLIO.


Framskriden långt var qvällen,
Helt ensam Aura satt:
En måne blek på hällen —
I nordisk sommarnatt.

Och tårar kinden plöjde,
Som Magdalenas mild;
Sin blick mot himlen höjde
Den sorgsna marmorbild.

Och spridda lockar flöto
Kring skuldror, öfver barm,
Och liljefingrar slöto
Stum cittra i dess arm.

Ett norrsken plötsligt ljungar
Utöfver etherhaf,
Den dolda trollverld slungar
En strålig jetteglaf.

Orörlig Aura blickar
Kring härjad tempelstad,
Ur ljusskyn vänligt nickar
Dess syster, vän och glad.

I Greklands gudalunder
Hon vext bland hjekar opp;
Hon räknar lifvets stunder,
Och mäter tidens lopp.

»Sitt ej så dyster, syster!
»För jord är sorgen blott;
»Odödliga ej lyster
»De arma menskors lott.»

»Val sannt der du är boren,
»O Klio; men förlåt,
»Den elyseiska våren
»Ej sträcker sig hitåt.

»I dunkla skogars gömma
»Min barndomstid förled,
»Der vilda forsar strömma
»Från isgrå fjellar ned.

»Mitt ödes sälla skiften
»Du känner ju förut;
»Skrif upp i minnesskriften:
»_Nu Aura sjungit ut!_

»Mitt tempel brunnit neder,
»Som vise Förstar redt,
»Hvars trefnad och hvars heder
»Århundraden ha sett»

»Kring vigda altarkransen
»Ej Finska svenner stå,
»Ej dän till högtidsdansen
»De tjusta tärnor gå.»

»Jag vet, jag vet»! — så svarar
Den mö från Helikon;
»Din cittra jag bevarar;
»Gif Delos' gud sitt lån!»

»Min cittra; nej, förmätna!
»Blott här jag lägger den;
»Blir jag ock den förgätna,
»Hon skall dock klinga än.

Vid Kejsarstoden, högå,
Sjönk varligt cittran ned;
Från saligt hjelte-öga
Skön ljusning vidt sig spred.


Anm. Elden skonade Solennitets-salen, der den dyra
Alexanders-studen höjer sig öfver högtidskathedern.




XII. MATTHEI EVANGEL. 18 v. 20.

Första och några följande Söndagar efter branden
firades Gudstjenst å Kuppis under bar himmel.)


Utur kojor, brända, stjelpta,
Vådligt hjelpta,
Herre, nalkas vi din fot.
Du en syndig verld förkrossar,
Du förlossar:
Sander krämpa, sänder bot.

Du, som räknar hufvudhåren,
Skåda tåren
På den tryckta fadersbarm!
Barnen hungra, skria, klaga;
Styrk de svaga,
Dignande på tröttad arm!

Du, som smyckar blommans stängel,
Sänd din engel
Till den kranka modrens bädd,
Som utur de vilda glöden,
Rof för nöden,
Spratt, lik jagad dufva, rädd!

Menskan bygger bo och näste,
Borg och fäste,
Och en gnista allt förstör;
Menskan äflas, bråkar, fiker,
Hårsmon sviker,
Och ett vindkast allt förströr.

Hvar finns tröst i fasans stunder?
List och funder
Fylla opp en vrångsinnt jord;
Vän till vän förtviflad vänder
Knutna händer:
Vinden fångar toma ord.

Herre, du är evigt lika,
Qvalen vika
För din mildhets morgonsol.
Hjerta, som dig ödmjukt nalkas,
Hugnas, svalkas,
Jesu, vid din nådastol.

O, hur ljufligt vor' att dröja,
Knä sitt böja
I ditt tempel, Herre kär!
Men nu stå dess murar öde,
För de döde
Smygeld svepningen förtär.

Gud, ditt arma folk välsigna!
Fast vi digna
Under gisslets hårda slag,
Tröstar löftets ord, det gamla:
»_Hvar sig samla
»Tre uti mitt namn, är jag._»

Fader, tag vår syndabörda,
Låt oss skörda
Lif, der vi för döden sått!
Sänd till oss din helge Ande,
Att han blande
Bön med vår, och mane godt!

Skona oss för hårda tider,
Hat och strider,
Eld och brand miskundelig!
Lär oss, Gud, din sanna fruktan
Utan tuktan!
Led oss uppå lifsens stig!

Låt ur evigt otömd källa
Glädje välla
Ifrån barn till barnabarn!
Slå den ondes välde neder,
Hans, som breder
För hvar oskuld syndens garn!

Vänd dig ej från vara bygder!
SkÖnsta dygder
Låt i alla hjertan gro!
Och när dödens stund är inne,
Fyll vårt sinne
Med de Sällas himlaro!




SUBSCRIBENTER


BIERNO SOCKEN.

(Genom, Hr Jean Tjaeder.)
Hr Björling , Cornett
   Forsbom, Sergeant.
   Grunér, Capit
   Lundell, Pastors-Adj.
   Rancken, Stud. 2
   Tjaeder.  3
   Torcken, v.  2

BRAHESTAD

Hr Dahlbeck, Tullförvaltare.
   Dauers, Handl.
   Franzén, Handl.
   Frieman, Handl.
   Hilden, Sockne-Adj.
   Hjertman, Prov. Med.
   Laurens, Handl.
   Lundahl, Stads-Fiskal.
   Perón, Postförvaltare.
   Sovelius, Handl.
   Wichman, Apothekare.

GAMLA-CARLEBY.

Hr Aejmelaeus, Coopv. Capit.
   Albäck, Viet. Handl.
   Benzelstjerna, Pharm. St.
   Böckelman, Handl.
   Chydenius, Hof-R. Ausc, 2
   Donner, Handl.
   Donner, Stud.
   Favorin, Handl.
   Hengell, Handl.
   Herrström, Handl.
   Hagström, Hof-R. Ausc.
   Kjemmer, Rådman.
   Kjemmer, Stud.
   Kyntzell, Rådman.
   Kyntzell, Handl.
   Kyntzell, j:r Handl.
   Kynzell, Gon-Rector.
   Lalin, Rådman.
   Libeck, Apothekare.
Läse-Bibl. i Gamla Carleby.
Hr Nordling, Contr. Prost.
   Rahm, Handl.
   Roos, Rådman.
   Stening, Tullförvaltare.
   Ström, SkeppsCapit.
   Wiberg, Major.
   Widén, v. Häradshöfd.
   Winge, Lagman och Ridd.
   Öller, Postförvalt.

HEINOLA.

(Genom Hr Apoth. Streng.)
Hr Bonsdorff, Landtm. Ausc.
   Bökman, Reg. Läkare.
   Gadding, A. Stabs-Capit.
   Goes, Colleg. Assessor.
   Grenman, Lazar-Sysslom.
   Högström, Lands-Secret.
   Lille, Prov. Läkare, Ridd.
   Mesterton, v. Lands-Secr.
   Nordenstreng, Coll. Ass., Ridd.
   Ringbom, Lands-Kamr., Ridd. 2
   Salvén, Landtm. Ausc.
   Schugge, Läne-Bokhåll.
   Streng, Coll. Assessor. 2
   Streng, Kyrkoh.
   Streng, Apoth.	2
   Sylvander, Läne-Transl.
   Tamberg, Handl.
   Tamelander, Stud.

HELSINGFORS.

(Genom Hr Kamr. Holmberg.)
Hr Arppe, Förste Conduct. 2
   Aschan, Apothekare.
   Brofelt, Handl.
   Byman, Secret.
   Chrogelius, Handl.
   Friman, Coll. Assess. 2
   Holmberg, Kamrer 2
   Ignatius, v. Häradshöfd,
Mamsell Wahllund.

(Genom Hr v. Consul Wasenius.)
Hr Alopaeus, Copist.
   Boije, Baron, B:co-Direct.
   Carlborg, Stud.
   Clayhills, Assessor och Ridd.
   Dobbin, Capit. och Ridd.
   Ehrström, Kammarskr.
   Ehrström, Prost och Ridd.
   Engberg, Hand. Bokh.
   Etholén, Handl.
   Fagerström, Stud.
   Forssman, Prost.
   Grönvik, Hof-R. E. Not.
   Gustafsson , Capit.
   Hallbeck, Handl,
   Hildéen, Kyrkoh.
   Hildéen, Stud.
   Hougberg, Pharm. Cand.
   Kellander, Bokhållare.
   Kothen v. Baron, Stats-Råd m.m.
   Landtman, Comminist.
   Lille, Philos. Mag.  2
   Lundeqvist, Cancellist.
   Löfman, Stud.
   Meinander, Assessor.
   Mellin, Provisor.
   Mennander, Copist.
   Molander, Öfver-Direct. 2
   Morberg, Rådman.
   Nyberg, Stud.
   Orrström, Med. Doctor.
   Pihlflyckt, Syssloman.
   Peitzius, Kammarskr.
   Procopé, Öfv. And. Ridd.
   Sacklén, Ref. Secr. Ridd.
   Salingre, Apothckare.
   Savenius, Translator.
   Schauman, Kammar-Råd m.m.
   Schauman, Stud.  2
   Sederholm, Handl.
Fru Simelius, Marie.  2
Hr Synnerberg, Stud.
   Tigerstedt, v. Häradsh. 2
   Tillman, v. Häradshöfd.
   Toll, Prot. Secret.
   Törnqvist, Ref. Secr. n.m.
   Tötterman, Comminist.
   Ullner, Stabs-Capit.
   Wasenius, Bokhandl. 18
   Weurlander, Stud.
   Wostzynthins, Ref. Secr.
   Widenius, Magister.
   Åkesson, Kamrer.
(Genom. Hr Mag. Backman.)
Hr Agricola, Cancellist.
   Alopaeus.
   Ammilon, E. O. Kammarskrifv.
   Arenius.
   Backman, Magister.
   Björksten, Prot. Secr.
   Blomqvist, Bibliothekarie.
   Bockström, Sjö-Capit.
   Bergström, j:or, Handl, 2
   Born, Copist.
   Brenner, B. B.
   Brenner, M. W.
   Broberg, Grosshand.
   Broms.
   Brunow, E. O. Kammarskr.
   Burghausen, v. Stud.
   Calonius, Archivarie.
   Carlén.
   Chydenius, v. Häradsh.
   Federley, Cancellist.
   Forsman, Translator.
   Gadd , Stud.
   Gadelli, Copist.
   Gylling, Kammarforvandt.
   Hellens, v. Förste Revisor.
   Hjertman, Juris Licent.
   Holm, Secr. i Gen. Landtmät. Cont.
   Homen, Juris Candid.
   Knorring, v., Kammarskr.
   Lange, Comminister.
   Lindforss, Mag.
   Lindforss.
   Löfström, Kammarskrifv.
   Mattens.
   Molander, Stud.
   Munck, Magister.
   Neovius, Collega.
   Nervander, Stud.
   Nordensvan, Kammarförv.
   Nyberg, P. L.
   Prytz , Cancellist.
   Rehausen, D.o.
   Rouget de St. Hermine.
   Schreck, Prot. Secret.
   Sjöman, Kammarskrifv.
   Skragge, Rådman.
   Sonk, Revisor.
   Starck, Kammarförvandt.
   Stjernerantz, Baron, Kammarskrifv.
   Stjernvall, Copist. 2
   Stjernvall, Cancellist.
   Sundman, Stnd.
   Trapp, v. Haradshöfd.
   Uhlenius, Magister.
   Uschakoff, A. 2
   Uschakoff, J.
   Wacklin, Fredric.
   Wathen, Handl.
   Weckman, Handl.
   Wenerberg, Förste Rev.
   Wilhelms, Registrator.
   Zansen, v., E.O. Copist. 2
   Zetterman.
   Öhman, Canccllist. 2

HVITTIS SOCKEN.

(Genom, Hr Prost, Åkerman.)
Hr Arell, Pastor i Säkylä.
   Bergroth, Pastor i Pungalaitio. 2
   Cedcrcreutz. 2
   Cumenius, Doctor.
   Cumenius, Auditeur
   Elérs, Sockne-Adjunct.
   Forsinius.
   Grönholm, Sacell. 2
Mamsell Hallman.
Hr Hornborg, Kapellan i Alastaro.
Mamsell Idman, Charlotte.
        Idman, Edla.
        Idman, Sophie.
Hr Juselius, Exped Befalln.
   Kullman.
   Kemell, Nådårs-Pred. i Säkylä. 2
   Lilius, Kapellan i Metsämaa.
   Lydén , Länsman.
   Malmsten, Kapellan.
Mamsell Messman.
Hr Savonius, Cantor.
   Sjöholm, Klockare i Kiulo.
   Sneck, Regem. Commiss.
   Sneck, Munsterskrifv.
   Wegelius, Häradsskrifv. 2
   Wegelius, Pastor i Kjulo.
   Wendell, von, Lieuten.
Mamsell Åkerman, Augusta.
Fru Åkerman, Hedda.
Mamsell Åkerman, Sophia.
Hr Åkerman, Wilh.
Mamsell Åkerman, Wilhelmina.

JACOBSTAD.

(Genom Hr G. P. Liljedal.)
Hr Alcenius, Licentiat.
   Höckert, Kyrkoherde.
   Liljedal, Pharm. Stud. 2
   Schjerfbeck, Apothekare.
   Wallenius, Rector Paedag. 2

KARIS SOCKEN.

(Genom Hr Prost. Tuderus.)
Hr Bäckström, Exped. Fogde.
   De Geer, Postförvaltare. 3
   Hamberg, Kapellan.
   Pahlman, Stud.
   Sjödahl, Bruks-Inspect. 2
   Tuderus, Contr. Prost. 2
   Törnqvist, Inter. Pred.
   Walbeck, Pastors-Adj. 2

LOVISA.

(Genom Hr Tullförvaltaren Lundmark.)
Hr Aspelin, Handl.
   Bergman, Juris Stud.
   Björkstén, J. Handl.
   Björksten, R. D:o.
   Bruun, Postmästare.
   Durkman, Stud.
   Elfving, Phil. Doct.
   Eschner, Hand. Bokh.
   Flodberg, Assessor, Ridd.
   Forselles, af, Krigs-Råd.
   Gulin, Stud.
   Göhle, Handl.
   Hougberg, Prost.
   Hougberg, Språklärare.
   Ingman, Urmakare.
   Kyander.
   Linderoos, Coopv Capit.
   Lundmark, Stads-Läk.
   Lundmark, Tullförvalt.
   Mennander, Juris Stud.
   Nordman, Handl.
   Riddelin, Phil. Mag.
   Sirén, Con-Rector.
   Spalding, Gen. Maj. m.m.
   Stenius, v. Häradsb.
   Stenius, Handl.
   Sucksdorff, Chr. Handl.
   Sucksdorff, I. Handl. 5
   Sucksdorff, J. Hand- Bokh.
   Sundman, Handl.
   Tandefeldt, Capit.
   Tesche.
   Unonius, A. T. Stud.
   Unonius, E. Handl.
   Unonius, P. L. Stud.
   Åberg, Stud.
   Öhrn, Provisor.

NY-CARLEBY.

(Genom Hr Doct. ock Ridd. Topelius.)
Hr Bastman, Apothekare.
   Berger, Rådman.
   Blank, Stud.
   Calamnius, Borgmäst.
   Engström, Tullförvalt.
   Hammarin, Handl.
   Heikell, Lagman m.m.
   Holmberg, Skeppare.
   Kerrman, Rådman.
   Kurtén, Skeppare.
   Lindqvist, G. A. Handl.
   Lindqvist, J. Rådman.
   Lithén , Rådman.
   Lybeck, J. Handels-Bokh.
   Lybeck, P. Handl.
   Platen, von, Capit. m.m.
   Reutervall, Comminister.
   Snellman, Contorist.
   Strömbäck, Rådman.
   Swahn, E. Stud.
   Swahn, J.I. D:o.
   Synnerberg, Skeppare.
   Topelius, Prov. Läk. Ridd.
   Turdin, G. W. Handl.
   Turdin, J. Commerce-Råd.
   Östman, Fabriqueur.
Härtill komma 2

NYSLOTT.

(Genom Förste Läraren, Hr Masalin)
Ex. 10

NÅDENDAL.

(Genom Hr tjenstförr. Borgmäst. Sundberg.)
Hr Brander. Ex. 3
   Dahlbeck. 2
   Fleming, Baron m.m.
   Forselius. 2
   Geitlin. 3
Fru Hansen, von. 3
Hr Leinberg. 3
Fru Lode, Landshöfdingska 3
Hr Otto Lode. 4
   Lybecker, Baron. 5
   Sundberg. 5

S:T PETERSBURG.

(Genom Hr Prosten Ridd.  Ehrström.)

Hr Aminoff, Frih. Lieuten.
   Baer, Lieuten.
   Bergenheim, Capit.
Fru Blumer.
Hr Boije, Förste Exp. Secr. Ridd.
   Brandenburg, Collegii-Ass.
   Cedercreutz, Frih., Lieut,
   Cygnaeus, Stud.
   Ehrström, Prost m.m.
   Ehrström, Lärare vid S:t Catharina; Schola.
   Finnander, Vice Pastor.
   Finner, Kyrkoh.
   Forsberg, Lieutenant.
   Giös, Gouvernements Secr.
   Godenhjelm, Vice Häradsh.
   Gripenberg, Capit. m.m.
   Hedenborg, E.O, Cancell.
   Hornborg, Förste Exp. Secret., Ridd.
   Ingman, Provisor.
   Kothen, Junkare.
   Mannerheim, Grefve, Andre Exp. Secr,
   Meinander, Capit.
   Nordenstam, Lieutn.
   Norberg, Archivarie.
Fru Rehbinder, Anna Charl., Grefvinna.
Hr Rehbinder, Otto Carl, Stabs-Capit.
   Schlyter, Hof-Råd, Ridd.
   Schultz, Fändrik.
   Schwindt, Gouvern. Secr.
   Schwindt, Pastor.
   Selling, Collegii-Registr.
   Sirén, Kyrkoh. Ridd.
   Spåre, Capit.
   Stjernskants, Lieut.
   Swederus, Medic. Doct.
   Winter, Vice Pastor.
   Wulffert, Coll. Asscss. Ridd.
Fröken Wulffert , Alexandrina.
Hr Zandt, Comminister.

RAUMO.

(Genom Hr Borgmäst. Grönholm.)
Fröken Aminoff.
Hr Bergström, Handl.
   Birgstedt, Handl.
   Cederstein, Rådman. 2
   Gröneqvist, Stads-Fiscal. 2
   Grönholm, C:son, Borgmäst. 12
   Hahnsson, Rådman 6
   Hammarström, Rådman.
   Hjertström, Handl. 2
   Hjulhammar, Capit. 2
   Hvan, Handels-Exped.
   Hvan, Handl.
   Leván, Prost.
   Leván, Pastors-Adj.
   Lindqvist, Handl.
   Lundmark, Coopv. Capit.
   Maleke, Postförvaltare.
   Nordberg, Vaktmäst.
   Oxell, C. F. Handl.
   Oxell, J. E. Handl.
   Paqvalén, Rådman.
   Paqvalén, Handl.
   Reilander, Handl.
   Roesler, Handl.
   Rosvall, Rådhus-Vaktm.
   Söderman, Tullförv. 2
   Vittenberg, Sadelmak.
   Östman, Handl.

SALTVIK SOCKEN.

(Genom. Hr Kyrkoh Sipelius.)
Hr Avellan, Häradshöfd.
   Borenius, Capit.
   Brandenburg , von, tjenstf. Tullförv.
   Crusell, Titulär-Råd.
   Forsström, Pastors-Adj.
   Granberg, D:r Prov. Läk.
   Jung, Curam Gerens.
   Lignell, Stud.
   Lignell, Oecon Direct.
   Semenoff, Handl.
   Sipelins, Kyrkoh. 3
   Stadius, Contracts-Prost.
   Sverdel, Pastors-Adj.
   Söderlund, Kapellan.
   Tawast, von, Major.

TAMMERFORS.

Hr Aminoff, Capit. ooh Ridd.
   Hellen, Stads-Predikant.
   Kriander, Mag. och Paed.
Fru Lundahl, Comm. Rådinna.
Hr Lundahl, Handl,
   Lönnroth, Prov. Medic.
   Munck, Lieutenant.
   Nervander, Magister.
   Ramlin, Handl.
   Rikström, Kamrer.
   Sacklén, v. Häradshöfd.
   Tennberg, Apothekare.
   Ticklén, Magister.

TAVASTEHUS.

(Genom Fru Landshöfdingskan Hjärne.)
Hr Adlercreutz, Stud.
   Ammilon, Assessor. 2
   Andersson, Hand. Betj. Jeannette Arckenholtz.
   Aulén, Kapellan. 2
   Bastman, A:son.	2
   Blåfield, Häradshöfd. 2
Fru Boerman, född Segersvärd.
Hr Boije Gust.
   Boije, Jean
   Cedercreutz; Hof-Rätts-Auscult.
   Charpantier, Emil.
Fru Charpantier, S. L, född Silfversvan. 4
Hr Collin, Bokhållare.
   Florin.
   Furuhjelm, Öfverste m.m. Ex. 2
   Granlund. 4
   Haartman, Hof-R. Ausc.
   Heurlin, Hof-R. Ausc.
   Hildén, Stud.
Fru Hjärne, född Rosenborg. 4
Fröken Hjärne	2
Hr Holmberg, Fändrik.
   Juselius, E. W. Handl. 3
   Lilius.
   Lucander.
   Lundelius. 2
Fru Mathes, de.
Hr Munck, Hof-R. e. Not. Pauloff.
Fru Stjernwald.
Hr Stierncrantz, Capit.
Stiernvall, Sophie Julie. 2
Hr Thermén, Anton Johan.
   Thermén, Carl Otto.
   Utter. 4
   Uschakoff. 2
Mamsell Wacklin. 2
Hr Waldens.
Fru Wasenius.
Hr Wassbom. 2
   Wilhelms, Capitaine,
   Wirenius, Assessor. 2

(Genom Hr Läne-Bokhåll. Aspelin.)
Hr Appelroth, Stud. 2
   Aspelin, Lane-Bokh. 4
   Blåfield, Berndt Gustaf Emil, Scholaris. 2
   Blåfield, Carl Gustaf Wilh. Scholaris. 2
   Blåfield, Gustaf Ad., v. Häradshöfd. 6
   Blåfield, Knut Gustaf Reinhold, Scholaris 2
   Clayhills, v. Consul. 2
   Forss, Slotts-Pred. 4
   Gestenius, Lands-Cancell.
   Juselius, Handl. 4
   Juslen, Lands-Cancell.
   Kyrklund, Rådman.
   Lagerblad, Borgmäst. 4
   Linderoos, Landt-Räntmäst. 4
   Lindström, Lands-Contorist.
   Lindström, Munsterskr. 2
   Lumén, Handl.
   Martin, Pastors-Adj. 4
   Nymann, Provisor.
   Petersson, v. Häradsh. 4
   Rosendahl, v. Lands-Kamrerare. 2
   Salenius, Lands-Cancellist.
   Saxlin, Protocolls-skrifv. 2
   Stigell, Lands-Cancell. 2
   Tammelander, Lands-Contorist.
   Utter, v. Lands-Secret. 2
   Zitting, Commiss. Landtm.
Fru Åkesson, född af Enehjelm

(Genom Hr Revisor Lyra.)
Hr Arckenholtz, Hof-Rätts-Auscult. 2
   Axéen, Krono-Länsman.
   Bergenstråle, Capit.
   Bjugg, Apothek. 2
   Florin, Magister.
   Fryxell, Lieuten.
   Gadding, Lieutenant.
   Granberg, Auct. Förvalt.
   Gripenberg, Constance.
   Gylling, Lands-Kamrer.
   Juselius, Handl. 5
   Krook, Lagman, Ridd.
   Kurtén, Director Cantus och Comminist.
   Lagerborg, Capit.
   Lindeman, Organist.
   Lundelius, Lieutenant. 2
   Lyra, Revisor. 3
   Norrmén, Lands-Secret.
   Palmgren, Collega.
   Ruuth, Titulär-Råd.
   Sallmén, Regemente-Skr.
   Sanmark, Stud.
   Schogster. Stud. 2
   Starck, Major, Ridd.
   Thermén, Handl.5
   Uschakoff, Handl. 2
   Utter, Collega.
   Wahlroos, Handl. 2
   Åkesson, Chirurgiae Mag.

TÖFSALA SOCKEN.

(Genom Hr Mag. Cajander.)
Hr Ahlfors, Pastors-Adj.
   Cajander, Mag.
   Hildén, Stud.
   Rosenback, Mag.
Mamsell Wittfooth.
Hr Wittfooth, Lieutenant.
   Åberg, Directeur.

ULEÅBORG.

(Genom Hr v Häradshöfd. Emeléus.)
Hr Bergbom, Lands-Kamrer.
   Borg, Magister.
Mamsell Callmeijer.
Hr Candolin, Handl.
Fru Carger, Doctorinna.
Hr Carger, Stud.
   Carström, vice Consul.
Mamsell Carström.
Hr Clásen, Lagman m.m.
Fru Clásen, Lagmanska.
Hr Elfgren, v. Lands-Secret. m.m.
   Elfsborg, Tullförv.
Fru Elfsberg.
Hr Emeléus, v. Häradsh. 2
Mamsell Emeleus.
Enbom.
Hr Engelmark, Handl.
Mamsell Engman.
Fru Fellman.
Hr Franzén, Handl. 2
Mamsell Franzén.
Hr Granberg, Handl.
   Grönblad, Häradshöfd.
   Grönblad, Stud.
Mamsell Grönblad.
Hr Granqvist, Lands-Cancell.
   Hamer, N. J. A.
Mamsell Heickell
Hr Hästesko, v. Häradshöfd.
Fru Laurin.
Hr Liljeqvist, Härads-Fogde.
Mamsell Lundman.
Hr Löfgren.
Läse-Bibliotheket.
Hr Melander, Stud.
   Messman, D:o.
   Montin, Kyrkoh.
   Niska, j:or, Handl.
   Niska, s:or, D:o.
   Nylander, Stud.
   Nyman, Magister. 2
   Palm , Coopv. Capit.
   Petrelius, D:o.
   Petersson, Kapellan.
   Polviander, Länsman.
   Polviander, Stud.
Mamsell Rosén.
Hr Skogman, Apothekare.
   Spelander, Läne-Bokhåll.
   Stjernschantz, Öfverste m.m.
Fru Stjernschantz, Öfverstinna.
Hr Sundberg.
   Ticklén, Con-Rector
Mamsell Toppelius.
Hr Törnqvist, Stud.
   Ulenius, Handl.
   Wacklin, D:o.
   Wegelius, D:r Prost m.m.
Mamsell Wegelius, Charl.
        Wegelius, Engel.
Hr Wegelius, Stud.
Härtill komma ytterl. Ex. 12

WASA.

(Genom Hr v. Lands-Secret Kellander.)
Hr Alán, Hof-Rätts-Assess.
   Asp, D:o.
   Aurén, Handl.
   Barck, Hof Rätts Actuarie.
   Bergbom, Hof-R- Cancell.
   Bergsten, Coop. Skeppare.
   Bey, Hof-R. Cacellist.
   Bronikovsky, Capitaine. 2
   Bygden, Lazar. Sysslom.
   Bäckman, Lands-ContotisV
Fru Chydenius.
Hr Duvaldt, Oecon. Direct.
   Fahlander, v. Häradshöfd.
   Fieandt, von D:o.
   Flodin, Landt-Räntmäst.
   Fredricsson, Landtm-Ausc.
   Gottsman, Hof-R. Secret.
   Grönberg, Coll. Assessor.
   Grönlund, Lands-Cancell.
   Grönstrand, Lands-Cont.
   Gylling, v. Häradshöfd.
   Hast, Lieutenant.
   Hellin, Läne-Bokh.
   Hjelt, Lands-Secret.
Mamsell Höckert.
Hr Järnefelt, Proto-Notarie.
   Kellander, v. Lands-Secret. 2
   Knorring, Hof-R. Ausc.
   Krabbe, Under-Fändrik.
   Langensköld, Hof-R. Ausc.
   Lindebäck, Apothekare.
   Lisitzin, Handl.
   Långhjelm, Lands-Kamr.
   Monselius, Hoi-Rätts-Råd.
   Måhlberg, Casseur.
   Poppius, Translator.
   Rein, Magistrats-Secret.
   Roschier, Hof-Rätts-Ass.
   Roschier, Advocat-Fiscal.
   Rosenberg, Krono-Fogde.
   Rotkirch, President m.m.
   Rotkirch, Stud.
   Sandelin, Handl.
   Sanmark, Med. Licent.
   Sinius, Kämners-Prases.
   Smirnoff, Handl.
   Snellman, Professor m.m.
   Stenbäck, Hof-Rätts-Not.
   Stenhagen, D:o,
   Ticcander, Hof-Rätts-Fisc.
   Timming, Lands-Cancell.
   Waselius, Rådman;
   Wasenius, Assessor.
   Westberg, Handl.
   Widmark, D:o.
   Wikström, Lands-Contorist.
   Wolff, Handl.
   Withander, Rådman.
   Wärnhjelm, Landshöfding m.m.
   Wärnhjelm, Hof-Rätts-Auscultant. 3
   Öberg, Stud.

ÅBO

Hr A. Ch.
   Agricola, Hof-Rätts-Ausc.
   Ahlberg, Scholaris.
   Ahlqvist, Krono-Casseur.
   Ahlstedt, Kyrkoherde.
   Ahlstedt, Magister.
   Ahlstedt, Studerande.
   Ahrenberg, Studerande. 2
   Ahrenberg.
   Aminoff, Grefve, Mag. 2
   Aminoff, Major, m.m.
Fru Andersin.
Hr Appelgren, Bruks-Direct.
   Appelgren, C.
   Armfeldt, Capitain.
   Armfeldt, Grefve.
   Armfeldt, Baron, Verklig Kammarherre.
   Arvidsson, Pharm-Stud. 2
   Asp, Studerande.
   Avellan, vice Presid. i Kejs. Åbo Hof-Rätt, m.m. 3
   Avellan, Assessor.
Mademoiselle Berggren.
Hr Björkelund, Källarmästare.
   Blomqvist, Urmakare.
   Boden, Öfver Jägmästare 2
   Boije, Studerande
   Boijer, Pastors-Adjunct.
   Bonsdorff, Professor, Ridd;
   Borgström, Prost.
   Borisoff, Hökare.
   Brander, Hof-Rätts-Råd. 2
Mademoiselle Bremer.
Hr Bremer, Rusthåll. i Kisko.
   Brummer, Guldarbetare.
   Bruun, Hanlande i S.t Petersburg. 2
   Bäck. 2
   Caloander. 2
   Carlqvist, Studerande.
   Costiander.
   Cronholm, Lieutenant.
   Dahl, Lagman. 2
   Dahl, Handlande.
   Dammert, Handelsbokh. 2
   Dickman, Assessor.
   Ebel, Bokhållare.
Edelsköld.
Edman, Prost.
Ehnberg.
Ekelund, Juris Adjunct.
Ekman.
Elers, Comminister.
Elmgren, Elem. Lärare. 2
Eneberg.
Engbolm, Tulluppsyningsman, Contoirsskrifvare.
Fack, Studerande. 2
Federley, Acad Kamrer. 5
Finkenberg, Hof-Rätts-Råd. m.m.
Fock, Capitain.
Forsell, Handlande.
Forsman, Phil. Magister. 4
Mademoiselle Fortelius.
Hr Frenckell, Hof-Rätts E. O. Notarie.
Friman.
Friman, Vicarie Handl.
Frosterus, Theol. Lic. 3
Gadd, Carl Edvard. 2
Gadolin, Studerande.
Gadolin, Johan Professor.
Fru Gadolin, Domprostinna. 2
Hr Gestrin.
Granberg.
Fru Granholm.
Hr Granholm, Coopv. Capit.
Granström, Bokhållare.
Grotenfelt.
Grönberg, Bokhhållare.
Grönlund, Medic. Licent.
Grönlund, vice Pastor. 5
Gylich, Pehr Johan. 2
Fru Gylling, Inga.
Hr Gylling, Ivar.
Gylling, Capitain.
Haartman, von, Med- Doct.
Hahl. 5
Hammar, Collegii-Regist. 2
Hansen, von, Assessor.
Hedenström.
Hellens, von, Assessor. 2
Hellenius, Munsterskrifv. 2
Heurlin, Joh. Lagman. 3
Heurlin, S. N. Assessor.
Hirn, Assessor.
Fru Hofström.
Hr Holmberg, Slotts-Befallningsman. 2
Hollming, vicc Consul.
Ignatius, Kyrkoh. i Haliko.
Ignatius, Edvard, Stud.
Ignatius, Comm. i Ulfsby.
Ithimaeus, Pehr.
Jahner, Lieutenant.
Jegerschöld, Öfverste, m.m.
Fru Julin, Em. Assessorska.
Mademoiselle Julin, Jeanette.
Julin, Wilhelmina.
Hr Juselius, Studerande.
Keckman, Phil Magister.
Kohn. 4
Krook, Contoirsskrifvare
Kulikoff, Handlande i S:t Petersburg 2
Lagus, A. J. Professor, m. m.
Lagus, W G Professor 2
Lampén, Studerande 3
Langell, Hof-Råd 3
Laurell, Magister Docens.
Levison, Fält-Kamrerare. 5
Levison, Lieutenant vid General-Staben.	2
Levison. Studerande 6
Limon, Kapellan
Limon, Pastors-Adjunct.
Lindeström, Lands-Contor.
Lindfors.
Lindgren.
Lindholm, Pastors-Adj. 4
Lindström, Rådman.
Ljungberg, Studerande.
Ljungman, Pharm. Cand.
Lode, Otto Johan.
Lundqvist, Abr. Skeppare.
Lundqvist, Eric, Skeppare.
Lundqvist.
Lundström, Refer. Secret
Lydman, G. Handlande
Lydman, H. F. f. d. Cancell.
Mesterton, Auciions-Direct.
Meyer, Lector och Bokh. 5
Mohell, Philos. Magister.
Molander, Torsten.
Mollin, H. L.
Fru Nordensvan, Kammar-Rådinna. 2
Hr Nybergh, Hendelsbokh.
Nyman, A. Handlande 2
Nystedt, Rådman. 2
Ollonqvist, J. M. 2
Plantin Cavander, Acad Secreterare 10
Pohl, Hof-Cond i Stockh. 3
Pomoell, Assessor. 2
Procopé, Assessor.
Rancken, E. Kapellan.
Rancken, N. E.
Rein, Magister Doc. 2
Ross.
Rotkirch, C.	2
Rothmann, Lands-Cancell.
Röneholm, Handlande. 3
Sacklén, Assessor. 2
Sagulin, Contoirsskrifvare.
Salovius, Studerande.
Sarin, Uppsyningsman.
Schalberg, Kämn. Praeses. 10
Schalin, från Stockholm.
Schedin, Inspector.
Sewón, vice Lands-Kamrerare. 3
Sewón, Kammarskrifvare.
Mamsell Sewón, Amalia.
Hr Sjöman.
Sjöstedt, Magister Docens.
Skarén, Post-Expediteur. 3
Spåre
Stadigh, Studerande.
Stadius, Otto G.
Stenberg, Candidat.
Fru Stoffel. 2
Hr Sundvall, Acad Adjunct.
Fru Sundvall, J. W.
Hr Sylvander, Hof-Rätts Not.
Tamelander, B. A.
Tamelander, Claes Otto.
Tamelander, Fredr. Police-Mästare.	3
Tamelander, G. öfverste-Lieutenant.
Tandefeldt, Friherre, Hof-Rätts-Råd, m.m. 5
Tengström, Professor.
Tennberg, Coopv. Skepp.
Tennberg, Körsnar.
Thuresson.
Tihleman, G. A.
Tillman, Härads-Bokhåll.
Tjaedr, Coopv. Capit.
Tolpo, Martin, Prost.
Trapp, Carl, & J. F. Selin. 3
Trapp, Vågmästare.
Törnudd, Studerande. 2
Uskelin, Robert, Kapellan.
Valeur, Garfvare.
Wallenius, A. W. Lazaretts-läkare.
Wallenius, Eric, Landshöfding, m.m. 5
Fru Wallenius, Landshöfdinska.	3
Hr Wallin, Slotts-Predikant.
Wenerbom, W. A. O.
Wessel, C. U.
Willebrand, A. F. von President i Kejs. Åbo HofRätt, m.m. 5
Willebrand, G. von.
Wirzcn, A. S. Expeditions-Fogde.
Wirzén, Studerande.
Ylenius, Handelsbokhåll.
Åkerberg, Studerande.
Åkerroos, Phil. Magister.

Björneborg (i 2 listor tillsammans): 75 Ex.
S:t Petersburg ytterligare: 12 —
Raumo ytterligare: 11 —
Wiborg: 11 —



